Det var onsdag, två dagar innan midsommarafton. André kom hem förvånansvärt fort efter att jag ringt till fritids. Han for in genom dörren och sprang upp på sitt rum utan att säga hej eller att ta av sig skorna. Jag hörde hur han snabbt tömde sitt rör med pengar och kom springande ner för trapporna precis när jag hann fram dit. Jag frågade vad han skulle och han ville gå till nya fritidsgården där dem säljer godis. Jag märkte att han var uppe i varv så jag sa så lugnt jag kunde att han vet om att vi bara äter godis på lördagar och att hans pengar är till semestern. Han blev sur och skrek att alla andra går och köper godis på fritidsgården så då ville han oxå få göra det. Han fick tag i en tidning i hallen och började riva den i bitar och kasta omkring sig. Han skrek att vi inte låter honom få göra något roligt och att vi inte vill att han ska få ha kul. Jag försökte prata lugnande med honom men han blev bara argare och mer frustrerad. Han blev sammanbiten och jag såg hur han snabbt blev svart i ögonen och röd i ansiktet. Han började kasta skor på mig och sprang fram och knuffade på mig och började slå med knynävarna och sparkade mig på benen. Ju mer han slog på mig desto argare blev han oxå och slog hårdare och hårdare och sparkade mot magen på mig. Jag försökte fånga hans armar för att slippa bli slagen och då sparkade han ännu mer så till slut trillade han och jag åkte oxå omkull på golvet. Han sparkade allt vad han kunde och jag lyckades få tag i hans ena ben och fick hålla fast det mellan mina ben när jag satt på knä på golvet. Andra benet fick jag oxå tag i och den ena armen men han hade fortfarande en arm fri som jag inte kunde få tag i och med den slog han mig allt vad han kunde på min ena arm och mot mitt ansikte.  Han blev genom svettig och hans armar blev hala av svetten så jag tappade grepet om hans arm flera gånger och då passade han på att slå med båda händerna. Han skallade mig i bröstkorgen, bet mig i handen och armen och spottade på mig.  Han lyckades sträcka ut armen och fick tag i en stol som han slog i magen på mig. Så här höll han på i nästan 30 min och jag kände att jag inte hade krafter kvar att hålla honom, att han var starkare än mig. Armen han slagit så mycket på kändes helt domnad. Då av nån anledning kom jag på att fråga honom hur mycket klockan var och han kom av sig helt och tittade på klockan och försökte komma på hur mycket den var. Jag trodde jag hade lyckats med något magiskt knep att få honom att glömma det han höll på med. Jag släppte honom och han svarade hur mycket klockan var och det var helt rätt, vilket förvånade mig eftersom vi har haft så svårt att lära honom klockan.( André har både haft svårt att lära sig klockan och att förstå tiden, han har mycket dålig tidsuppfattning.) Han rusade upp på sitt rum och jag hörde att han gick omkring där, det brukar han göra när han håller på att lugna ner sig. Jag kände mig helt slut både fysiskt och mentalt. Ingen hade varit hemma som kunde hjälpa mig och jag visste hur nära det hade varit att André fått övertaget när mina krafter höll på att ta slut. Min 8 åriga son är nästan starkare än mig och definitivt mer uthållig. Jag kunde inte mer än att stå i köket och stirra ut i tomma luften. Jag hörde att André kom smygande ner för trappan och han gick sakta ut i hallen och började plocka upp tidningsbitarna han rivet itu och slängt över hela hallen. Så skönt tänkte jag, nu har han lugnat ner sig och vill hjälpa till att städa upp efter sig men jag hade fel, det var en skenmanöver. Han stack ut genom dörren utan att säga ett ljud och genom köksfönstert räckte han fingert till mig och flinade. Jag kände mig totalt maktlös inför att kunna ta hand om min egen son när jag är själv hemma. En fruktansvärd känsla. Tårarna brände i ögonen och började rinna längs kinderna. Han har haft många utbrott genom åren, många med slagsmål och där han slagit sönder saker. Många gånger har Lars fått hålla fast honom när han varit en fara för sig själv och alla andra. Ibland upp till 2 timmar. Även om han inte höll igång lika länge denna gången så var det något helt nytt i hans svarta blick, han hade ingen spärr mot hur hårt han slog mig och vart han slog mig. Jag kände mig rädd för min egen son, det värsta jag kan tänka mig. Och hur kommer det att bli när han blir äldre och ännu starkare?? Jag satt ihopsjunken på köksgolvet med tårarna rinnande längs kinderna när Lars kom hem. Givetvis blev han rädd och undrade vad som hänt när han såg mig. Jag kunde knappt få fram ett ljud och ännu mindre röra mig så ont jag hade överrallt efter alla slag.

Veronica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag hade jag tagit ledigt från jobb för vi hade en tid bokad på BUP för Nicole och Jacqline. Psykologen som vi länge träffat för att få hjälp till André skulle prata med Nicole och Jacqline och försöka förklara varför André behöver ha kontakt med BU...

Vilken konstig känsla att kunna sova lite längre fast att jag börjar i samma tid som alltid och att inte behöva väcka några barn utan bara ta hand om mig själv och göra det jag ska på morgonen. Inga barn som ska ha frukost eller som jag måste påminna...

Idag var det en glad André som sprang iväg till fritids, för han visste att han skulle bli hämtad av mormor.  Jag tog med en väska med kläder och saker till jobb och lämnade till mamma, vi råkar jobba på samma företag så det passade bra att ta med ha...

Jacqline har fått stanna hemma idag oxå och ska få göra det resten av veckan och sen börjar vår semester. När Jag och Jacqline var färdiga så cyklade vi till Svågertorp för att handla lite olika saker vi behöver och så köpte vi godis och lite annat t...

Efter gårdagens sena bråk med André som gjorde Jacqline så ledsen bestämde jag och Lars att Jacqline skulle få stanna hemma idag och ta det lugnt och få lite egen tid med mamma. Eftersom jag jobbar halvtid och bestämmer över mina tider själv så slipp...